Allt fler svårt sjuka i behov av avancerad vård och teknik, får det i hemmet. Men över 80 procent av deras kommunalt eller privat anställda vårdare saknar formell vårdutbildning, samt upplever brister i stödet från chefer och sjukvård. Vårdarna försöker lösa det genom att själva koordinera arbetet och lära av varandra på plats. Patienterna i sin tur instruerar oerfarna vårdare. Det visar en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet.
Svårt sjuka med funktionsnedsättningar på grund av bland annat neurologiska sjukdomar och ryggmärgsskador är en liten men växande grupp som allt oftare får avancerad och teknisk vård i hemmet. Denna hemvård sköts till stor del av kommunalt eller privat anställda vårdare – hemtjänstpersonal och personliga assistenter som förutom omsorgsarbete även utför viktiga sjukvårdsuppgifter på delegation av sjukvården. Kunskapen om hur patienterna och deras hemvårdare upplever och hanterar situationen har dock hittills varit knapp.
Nu visar avhandlingen Home care for patients in need of advanced care and technology från Karolinska Institutet och Centrum för allmänmedicin på intressanta resultat.
– Både patienterna och vårdarna verkar övergivna. Resultaten öppnar dörren för att diskutera åtgärder hur man kan få en säker hemvård för patienterna och god arbetsmiljö för vårdarna, säger sjuksköterskan Lena Swedberg (bild) som skrivit avhandlingen.
Forskarna har följt hemvårdare och patienter med hjälp av enkäter, intervjuer och observationer. Resultaten visar att majoriteten av vårdarna uppger att de fått viss arbetsplatsutbildning och att hälften hade regelbunden handledning på arbetsplatsen. Men endast 20 procent hade formell undersköterskekompetens, trots att de tar stort ansvar för den direkta vården av patienter som normalt utförs av legitimerad sjukvårdspersonal.
– Att jobba i hemvård kräver förmåga till medkänsla, kommunikativ förmåga och självkännedom, men också en bred repertoar av omvårdnadskunnande. Men i dag finns få formella krav för arbetet inom hemvården. Enligt Socialstyrelsen bör undersköterskekompetens eftersträvas, men det är inte tvingande, säger Lena Swedberg .
Vidare framgår att en tredjedel av vårdarna uppgav mobbning och/eller diskriminering på arbetsplatsen, samt att stödet från chefer och patienternas kontakt med vården fungerade dåligt. Vårdarna kompenserade för dessa brister genom att ta stort ansvar för eget och kollegors lärandebehov samt att själva koordinera sitt arbete och kontakterna med sjukvården.
– Vårdarna utför ett viktigt och svårt arbete. Det är en besvärlig balansgång mellan den professionella och den privata sfären när man arbetar i någons hem, anser Lena Swedberg.
Bristerna fick även konsekvenser för patienterna. De uppgav också att de upplevde sig utsatta och kompenserade för detta genom att aktivt välja vårdare de kände sig trygga med, instruera nya och okunniga vårdare i svåra moment, samt koordinera sin egen vård med hjälp av en vårdare.
– Dessa patienter har ofta komplexa behov med många vårdkontakter. En tydlig vårdkedja är därför mycket viktig för att säkerställa en trygg och säker vård, säger Lena Swedberg.
Hon konstaterar att det finns en del att göra inom området. Utbildning och stöd anpassat till vården i hemmet samt fler kvalitetskontroller är några exempel. Även överföring av ansvar genom delegering till vårdare utan formell kompetens är något som kan diskuteras.
Centrum för allmänmedicin (CeFAM) är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting. Den aktuella doktorsavhandlingen lades fram vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet den 28 november 2014. Huvudhandledare har varit Ingrid Hylander, forskare vid samma institution.
Doktorsavhandling: Home care for patients in need of advanced care and technology – a challenge for patients and their caregivers, Lena Swedberg, Karolinska Institutet 2014, ISBN: 978-91-7549-687-0
Källa: Karolinska Institutet Foto: CeFam
Inlägget I hemvården känner sig både vårdare och svårt sjuka utsatta dök först upp på Medicinsk access.